Grosser Münsterländer

Igår åkte Gozzi och jag till Annelie för att fixa med nytt staket till Emil som den nya lilla pollen heter. Dagen träning bestod mest av inkallning, eftersom någon av grannhundarna löpte. Gozzi kom, Gozzi hit, Gozzi sitt.........

Jag ligger i min korg och drömmer om gamla tider. Jag har för tillfället världens tråkigaste matte. Hon jobbar, sover, så en lite kisserunda, äter, möte, ännu mindre kisserunda, packa och bära saker runt i huset, jobbar, en minimal kisserunda, sover, äter, så en lång kisserunda med Jimmie, möte, äta, möte, snabbkiss ute på snögubben, jobba ................ Här får man ligga, jag som måste tränas varje dag för att inte glömma vad jag kan. Men bara vänta, hon ska få lida för detta. Suck suck.......

Foto www.tillyhills.se       Så här galen blir jag på min matte......

Det sprids ett mycket farligt virus med snön. Snöviruset äter upp hundens förstånd och den börjar att tappa omdömmet, vet ej längre vad som är rätt eller fel. Nosar okontrollerat, lyssnar inte, hoppar upp i luften utan förvarning, gnäller vid dörren och vill ut och gräver sig runt i trädgården som en snöplog. Svar du ja på minst fyra av dessa symtom sök genast upp närmaste grönyta. 
Nedan lite bilder på hur symtomen kan yttra sig.

Går lite lättare att vända om man väntar tills man har tassarna på marken.

Kom just hem från en snörik promenad med ett yrväder. Gozzi blir alltid lika galen när det kommit snö. Först gick jag en lång runda sedan släppte jag honom på ängen så han fick rusa runt lite. Som en plog sprang han runt och fjantade sig. Sedan blev det träning som gick mycket bra.
Har fått lite nya bilder av Diva och Gozzis söta, underbara bebisar.

De är ju så söta.

Nu sitter hon där igen. Hängande över datorn för att kolla på de små "prins"korvarna med prickar på. "Oh va söta" säger hon med drömmande blick. "Ska vi ha en med många prickar eller få prickar" hör jag henne mumla. Vem bryr sig om prickar. För mig får den gärna vara brun. Jag har hört henne prata i telefon, senast i gårkväll att någon valp blir det inte. Jag känner mig redo för att ta hand om en av mina söner, jag skulle lära den allt jag kan. "Det går fort" hör jag henne säga. "Det är inte mycket som fastnat i ditt huvud under dessa fyra årens träning" säger hon. Jag vet att jag är en ansvarsfull pappa och min son ska inte behöva vara på dagis. Jag skulle ta mitt ansvar och uppfrostra honom till en bra och klok hund. Det finns plats i min korg om jag makar lita på mig. Snälla!!!! kan ingen övertala henne.......

Denna blir bra, tycker jag!

Jag är så nöjd!!!!!! Idag fick jag det bevisat, att träningen gett resultat. Jag har i flera veckor nu tränat Gozzi på att gå bakom när han börjar nosa ivrigt på ett spår. Tanken har varit att han bara ska få spåra när jag har bestämt när och var. Har man en jaktintresserad hund så vill jag inte att han ska springa iväg så fort han får viltkänning, eller börja dra och slita i kopplet. Man vet ju aldrig om det har gett resultat förrän man ställs inför en situation då gärna med djuret och inte bara spåret. Ikväll skulle jag och Gozzi gå för att hämta Linnea som lekte med en kompis en bit bort.  När vi kom ner till den lilla vägen som går genom skogen sprang det ett rådjur framför oss som kom från vårt håll. Gozzi börjar nosa ivrigt och dra i kopplet, jag säger "nej" och Gozzi går bakom mig utan tillsägning och så blir han lugn nästan genast. Oh, va glad man blir.

Gozzi blir glad när solen skiner.(jag me)

 

Idag var Gozzi trött när vi kom hem från skogsrundan. Jag kom på att han kunde hålla sig bakom mig när jag sprang upp för alla backar och det var många backar på vår runda idag kan jag lova. Vi tränade lite uppletande och det gick jättebra. Innan idag så tränade vi stanna med hjälp av Jimme och barnen. Jag gav Gozzi lov att springa fram till barnen, men innan han kom fram så försökte jag stanna honom.Första gången så fortsatte han att springa flera meter. Så det var att börja om från början och de andra gångern gick det mycket bra. Vi ska fortsätta träna detta en annan dag så att det sitter utan problem. Det ska liksom nästan bli en tvärnit när man säger stanna. Träning ger färdighet. Synd bara att det inte är fruset ute längre.

Isen liknar en stor munsterländer.

Idag blev det en långpromenda i skogen. Massor av nosande och trevliga ställen att luta strålen mot. Inte mycket planerad träning, men helt slapp han inte undan. Inkallning, sitt, stanna, gå bakom och lite annat fick vi med. Nikon fick följa me och det är ju alltid lika trevligt.

Det luktar gott i skogen.


Emmie tränar lite apportering med Gozzi.