Hur jobbigt kan det bli?

Gozzi börjar redan tröttna på min intervallträning, men han får skylla sig själv. Idag frågade jag snällt och vänligt om han skulle följa med på en liten gå-springarunda och han viftade så glatt på svansen och hoppade ut genom dörren. Var jag inte tydlig nog? Men jag tycker det är kul. Det är ju många gånger jag får kämpa mig ut från stugvärmen för hans skull. Ge och ta.  
........och så en liten bild, naturligtvis.



De sägs att älgen är skogens konung, men jag tror det är Gozzi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0