Lilla Fina

Trotts att Gozzis mamma Fina är så sjuk hänger hon med på saker i sin egen takt. Det känns så bra att få träffa henne eftersom det med all säkerhet är sista gången. När Annica hade varit på sista besöket hos veterinären så sa de att hon max hade en månad kvar att leva. Det är alltid tråkigt att behöva ta farväl av sina älskade husdjur. Man skjuter det framför sig på något omedvetet sätt. Livslängden på en Grosser ligger på 11-13 år, men Annica visste en som hade blivit 16 år. Hoppas Gozzi har de generna i sig.

Gozzis mamma "Våråsens Xtra Fina"


Gozzis systerdotter "Bonni" som är 12 veckor.


Lite träning hann vi med.


Bonni busar med sin moster Ella.

Vi har hunnit med att lägga lite spår oxå. Ett litet personspår till Bonni, hon var jätteduktig. Ella fick ett blodspår med rådjursklöv. Fyra vinklar och 15 meter blodupphåll som legat i sju timmar. Ella är en mycket duktig spårare, lung och säker utan att tappa hittade hon sin klöv.
Nu sover alla hundar på sina fällar helt utslaga efter en dag med mycket spring och andra aktiviter. Nu ska jag smyga in på toan. Det är som att leka "björnen sover", för tänk om man hittar på något kul som de kan missa.
Sedan väntar fällen även för mig. 
 
Natti natti


Kommentarer
Postat av: Fia

Usch ja, det är det värsta med att ha djur, att behöva säga farväl en dag... Man vill ha dem för alltid.. Kram Fia

2009-04-29 @ 22:09:35
URL: http://gracilisdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0